Hellingen of the West

So I recently spent a little time in Gothenburg working with a friend of mine. I used to live up there but that was before my cycling days so I was looking forward to a couple of rides and some new roads. Now, there is a lot of good cycling around Gothenburg and it is a nice change of pace to what one finds around where I live at the moment. One of the absolutely high points of the two rides we
managed to squeeze in was Hultebacken. There are no high mountains around Gothenburg. Beyond the odd esker there is little to take one skyward more than a hundred meters or so. Indeed it gets higher inland but it comes gradually and is hard to really notice. What is spectacular about these 600 or so meters is the gradient. The 12% average should signal that it might be steep, which it is, but it actually betrays just how difficult the climb is. It comes in three ramps with two flatter sections in the middle. The first ramp is the steepest and tops out somewhere north of 20% degrees, the other two hover around 16-17%. Momentum is key. Hit the bottom of the climb full throttle and sprint up the first part. The rest is just trying to manage lactate levels and recover a little without coming to a complete halt in the flatter parts.

Changing up

Well, things are now changing. This used to be a page for a minuscule Swedish cycling club but will now be a blog about cycling in general where I will write on different topics pertaining to cycling entirely according to my own whims. I recently wrote a piece for Velominati on facial hair when cycling, the often broken rule #50. Click here to read it.

Festive 500, del II

Fortsatt regn och vind. Även temperaturen håller sig kring blygsamma 4°C. "Bra" för årstiden, men det sätter sig i händerna. Idag tänkte jag bara ta några enstaka mil. I morgon ska det bli bättre och då passar det sig för lite extra då istället. Dagens tur spenderades i cross-stil: löst pumpade tubisar storlek 32 och mycket lera, grus, och skogsstigar. Egentligen är det helt irrationellt att kasta bort tid på att cykla i oländig terräng när man ska samla kilometer men tanken var att den något högre intensiteten skulle hålla kylan stången. Så blev det inte. Efter 45 minuter började händerna domna bort av smärtan. Fötterna klarade sig hyfsat men det var svårt att hålla kärntemperaturen hög nog för att rädda händerna. Mina dyra Gorehandskar klarar inte vätan i längden har det visat sig. När de blir blöta är det dessutom kört, då blir man tokkall.

Festive 500: Del I

Till skillnad från tidigare år och i strid mot mina egna förväntningar har det fallit sig så att det detta år faktiskt är möjligt att genomföra Raphas årliga "Festive 500." 50 mil mellan jul och nyår. Jag anmälde mig även förra året, vill jag minnas, och cyklade då precis ingeting. Ändring. I år bestämde jag mig för att ta det hela på allvar och öppnade, rätt starkt om jag får säga det själv, idag på självaste julafton. Jag siktade på 80-100 kilometer och landade på 75. Det visade sig vara helt lagom. Jag dristade mig att köra lite lerväg i motvinden. Det var kanske kul och helt säkert skitigt. Crossen beter sig fint i skitvädret. I morgon kanske det blir lite längre om jag lyckas hålla tassarna varma.

Lite inspiration (kanske)

Jag (Henrik) och Nina var ute igår på en kvällsrunda. Eftersom vi var trötta på vägen ut ur Malmö bestämde vi oss för att köra ut till Häckeberga så att Nina kunde få prova på en sektion av Malmö Velo Classic-banan. Det vill säga, den med de längsta och brantaste backarna i. Vi parkerade bilen nära slottet och cyklade sedan söderut, sedan Nällevadsvägen, Slimmingebacken, Blentarp, Rödde, och allt det där. På slutet blev det dunkelt och livsfarligt men på det stora hela var det en fantastisk liten tur. Centrala Skåne visade sig från en av sina många fina sidor med regntunga skyar i rosa och gyllengult. Det regnade precis lagom mycket, vi behövde inte frysa och vägarna blev inte för hala, men de blänkte vackert. Det livsfarliga fortsatte sedan på vägen hem då halvljuset på bilen plötsligt slutade fungera. Nedan lite bilder.

Not: kameran fick bo i bilen medan vi var ute (säg inget till tjuvarna!) så därför blev det bilder endast från början och slutet av turen.

Premiär!

Så, då var första stenen lagd till den katedral vi kallar La tête et les jambes. Vi är ännu rätt få men hoppas att växa. Målet är en cykeltur i veckan, kanske två om andan skulle falla på. Kanske är tisdagar en bra dag, eller så är torsdagar det. Söndagar kan också lämpa sig för längre äventyr. Det första längre äventyret har redan börjat planläggas. Det blir Sundet Runt. Vi cyklar upp till Helsingborg, tar färjan över till danskarna, och cyklar sedan ner till Köpenhamn. Man kan cykla hela om man vill, annars kan man ansluta i Helsingborg. Kanske gör vi detta en lördag, och kanske avslutar vi med en pilsner i Köpenhamn.